Porträtt: Tysk schäfer

En av världens och även Sveriges populäraste hundraser är schäfern. Kanske inte så konstigt eftersom den är modig, lojal och har lätt att lära. Det gör att de passar utmärkt både som tjänstehundar och familjehundar. 2012 bytte rasen namn och det korrekta är i dag “tysk schäferhund” men alla förstår direkt vilken ras som avses även om bara schäfer nämns.

En tysk schäfer som sitter ner

Rasens ursprung och historia

Tysk schäfer härrör föga förvånande från Tyskland. Ursprunget är vall- och brukshundar som fanns på gårdarna runt om i landet. Genom att avla på de bästa individerna under 1800-talet så skapades så småningom rasen som vi känner den i dag. Det sägs att den moderna tyska schäferns grundare är Arthur Meyer och Max von Stephanitz.

Den första rasklubben grundades 1899 och därmed fastställdes även rasstandarden. Samma år deltog en schäfer för första gången i en hundutställning. 1905 kom den första schäfern till Sverige och åtta år senare fanns de första hundarna hos polisstyrkan i Göteborg. Efter första världskriget ökade deras popularitet enormt i Sverige och den första svenska schäferhundklubben bildades 1924 .

En lättskött päls

När det gäller att sköta om pälsen är det ett lätt jobb. Det räcker med att borsta igenom den med jämna mellanrum. Givetvis kan ett bad vara på som plats, och då särskilt om pälsen är lång och det fastnat smuts i den. Det kan även vara bra att veta att schäfern har både underull och täckhår vilket gör att den periodvis kan fälla ganska mycket.

En relativt frisk ras

Som med flera av de mest populära raserna så har kraftig avel lett till vissa defekter bland schäfern. Det är framför allt problem med leder och rygg som dokumenteras. Vissa kan vara genetiska men eftersom det är en ras som utsätts för hårda påfrestningar, inom exempelvis polis och räddningstjänst, går det inte med säkerhet att skylla alla problem på aveln. Den har även dokumenterats att fler individer drabbas av hudproblem än det totala genomsnittet.